23 Feb Fysisk träning & barncancer
Träning oavsett om den är organiserad eller inte har en inverkan på kroniska sjukdomar. Mer specifikt, vid barncancer hjälper det till bättre symtomhantering. Barncancer kännetecknas av avvikande celltillväxt och -delning, vilket orsakar dysfunktion av vävnad och organsystem eftersom dysfunktionella cancerceller ersätter friska, funktionella celler. Behandlingen omfattar kirurgiskt avlägsnande av tumören, lokal eller total strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa. Kemoterapi och strålbehandling är båda ospecifika cellgiftsbehandlingar som kan ha långsiktiga effekter på hälsa och funktionalitet hos pediatriska patienter, där en av dessa effekter är minskad träningstolerans (1).
Fysisk aktivitet är en nyckelfaktor i barns utveckling och tycks förbättra kardiorespiratorisk kondition, styrka och förmågan att framgångsrikt utföra dagliga aktiviteter vid ett brett spektrum av pediatriska kroniska sjukdomar (2). Samtidigt är det uppmuntrande att mer än 80 % av barn som blir sjuka kommer att överleva. Men behandlingen kommer inte utan kostnad. Under behandlingen utsätts barn för illamående, trötthet, störda sömnmönster, smärta, ångest och depression. Fortfarande utvecklar cirka 70 % av barn som överlever barncancer komplikationer i vuxen ålder, inklusive kardiomyopati, fetma, insulinresistens, stress, osteoporos och kronisk trötthet (3). Minskad träningstolerans främjar störningar av deras aeroba och anaeroba kondition, minskning av muskelstyrka och störning av deras neuromuskulära koordination, balans och flexibilitet. De komplikationer som kvarstår på grund av behandling och påverkar barns fysiologi varierar beroende på typ av behandling och dos. Till exempel orsakar intravenös kemoterapi och total strålbehandling systemisk inflammation och oxidativ stress, där de sannolikt skadar vaskulära endotelceller och skelettmuskelceller, stör syretransport och aerob metabolism av skelettmuskler under fysisk aktivitet (1).
Att främja fysisk aktivitet hos både barn med cancer och canceröverlevande är mycket viktigt, eftersom dessa barn löper större risk att utveckla stillasittande livsstilar och komorbiditeter under hela livet (2). Litteraturöversikten hittills stöder att tidigt deltagande i träningsprogram förebygger eller minskar allvarliga muskuloskeletala konsekvenser (1, 2). Samtidigt visar det sig att trots dessa fördelar är andelen barn som tränar både under och efter behandlingen låg jämfört med friska jämnåriga (4).